Accès interdit

Nu borrar jag med super grande borren de luxe medan S lagar middag. Eftersom han är så grym på det frågade jag om han kunde baka lite också men det verkade som att gränsen gick där. Vad säger man?

Multitasking. Dagens kvinna är man. Eller vice versa. Gissar att mina grannar hålle på att dö på mig men jag måste borra mitt sjätte hål för den här dagen. Satan vad kraft det kräver, visste ni det?

Och ni skulle bara veta hur många borrsorter och märken det finns. En hel djungel out there.

Skön söndag!

Sjukt längesen. Udda att komma in och läsa gammal text och inte känna igen sig, förundras över att det var jag. Jaja. Mycket har väl hänt sen sist och jag antar att det kallas för utveckling.

Tyvärr har jag spenderat en timme med att ladda upp videos från när Orup spelade på Gröna Lund och nu visar det sig att den här bloggen inte stödjer det. Helt sjukt. Orkar man ens bli frustrerad?

Jag hade innan den här upptäckten en miljon saker att skriva men nu känner jag mig som Linda Rosing som tar fyra timmar på sig att skriva ett inlägg och sen blir det ändå fattigt. Men det är bra att känna på, det bygger den personliga ödmjukheten.

Vilken show, den där mannen kan jucka (och sjunga)!!

Vid broöppning till exempel.

Efter att jag kommit hem från London har jag kollat runt på några bloggar. De flesta inte särskilt personliga men ändå sjukt sköna att läsa, mest för att det är roliga tankar, snygga bilder och framför allt brist på enkelspårighet. Jag har blvit inspirerad och bestämt mig för att skärpa mig.

Härlig morgon, ställer klockan på 8, snoozar tills den dör (dvs i en timme), vaknar med ett ryck 10:45 av att en klient ringer och flyger upp ur sängen för PT-pass klockan 11. Ganska brutalt att kasta sig ut i trappspringning, knäböj och annat tjafs innan frukost.

Nu - strosa på stan, hoppas på att spendera lite pengar på bra reagrejer. Dagens outfit - röd skinkjol, vit top. Kanske att en bild kommer sen.

Jag älskar att köra bil. Det betyder verkligen inte att jag är bra på det, men jag älskar det verkligen. Särskilt när jag kan rutten utantill.

Stört, kommer in här för första gången på hundra år. Läser mina gamla inlägg. Och undrar vem fan det är som har skrivit dem?

Tittar på datumen. Det är bara ett år sen. Helt absurt. Känns som en helt annan människa. Kanske är det sättet att skriva på? För allt det där har ju hänt, och händer fortfarande.

Har hunnit med fyra resedestinationer på två veckor. Tre kontinenter. Den du.

Har inte hunnit med så mycket shopping som jag vill, men Gud vet att jag försöker.

Har kommit underfull med två saker:

Den ena är att jag vill starta en annan blogg, med en annan funktion. En blogg där vem som helst kan lägga upp en bok, en tidning eller något annat de har konsumerat och så får vem som helst be att få den hemskickad. Det ska bara kosta ett porto för avsändaren. Får se om den ídén flyger.

Den andra saken är att jag vill skriva en bok. På engelska. Om N. När han finns i livet. Han är så himla mäktig och jag vill skriva om den han är, det han har gjort, allt han har varit, hur han är under mitt skinn och vad han får mig att känna. En slags biografi genom förälskade ögon. Något sånt. Vad tror ni?

Glöm inte, tillträde förbjudet till mina tankar. Accès interdit.

Ovan, kontinent 1




Ovan, kontinent 2



Och sist men inte minst, kontinent 3.

Har varit ute på en kursgård i tre dagar. På en kursgård dricker man uppenbarligen mest. Mellan kurserna. Och så äter man också. Lite mycket konferensknullspotential för min smak. Hade med mig Norton så jag slapp sova ensam, det var ett bra drag.

Har inte skrivit här på rätt länge, livet har kommit i vägen. Funderar lite på att skriva någon annan stans. Vi får väl se.

Efter en sån här helg kan jag inte låta bli att känna lite åldersnoja. Typ enda singeln på ett bröllop, snart trettio, ekorrhjulet rullar on and on. Tycker att mitt utseendce förändras, mindre frächör, mer smink behövs, ser tröttare ut. Skulle det inte vara så att man hittar mer och mer hem till sin egna kropp ju äldre man blir? Skitflummigt. Ser alla åldrade damer och undrar om det är mer ok för dem eftersom de har "åstadkommit" något med sina kroppar, fött barn, gett liv, allt det där. Är det vad som krävs för att acceptera förändringen? Många tankar. Inga svar. 

Vi kan väl bara säga att jag hade en jääävligt bra dag på jobbet igår. Utan att gå in på detaljer. Jag var rånervös men sen preseterade jag!

Idag - trött, dränerad, glad. Vill hålla tempot. Vore skönt om det var så. Vill skriva något hemskt men folk skulle väl bli upprörda då.

Nu - ska smita ut och shoppa en 50-spännstop på HM. I flera färger. Gaga ikväll, gå, inte gå? Bröllop imorgon. Pappas födelsedag. Ikea. Resa söndag. Livet kör på i 180. Är det någon som hänger med?

Jävlar det var längesen jag hade ett sånt här tempo på jobbet! Nu gäller det att inte slappa bara, schlappning har redan skett i 51 minuter. UPPRYCKNING!

PS igår åt jag grisen. Heeeele grisen. Fyy fan. Och det är inte ens jul.

Fy fan vad tragiskt att blogga om bloggare. Men jag sällar mig till skaran. Om inte annat för att jag har några tips att komma med. Inget illa ment, men om man ärligt avser att utvecklas, vilket Isabella (vilket fint namn!) verkar sträva efter, så kanske man ska se på sig själv med granskande ögon. Tror i och för sig att det egna jag:et är ens största kritiker, ingen tvekan om den saken, men mer om det någon annan gång.

Nu när de har fått upp vanan lite och blivit varma i kläderna, och barnsjukdomarna har blivit fixade som det heter på teknikspråk, så kan man urskönja vissa grejer som kan behöva finputsas.

Jag tycker att showen är bra, underhållande, rolig och charmig som show.
Jag tycker att det är skitstort och jättehäftigt att två tjejer som Tyra (fotomodellen) och Isabella (entreprenören) får förverkliga en idé som uppstod efter några tidiga mornar efter att ha medverkat i radio. Det är skitcoolt att få driva sin sak, göra sin röst hörd, genomföra sina idéer och förverkliga sig. Och någon annan finansierar detta!  
Jag tycker de är tuffa som banar vägen för andra tjejer som vill göra liknande saker, för face it ladies and gents, försten ut får alltid ta mest stryk. Sen lär vi andra oss av deras misstag. Cred.


Jag tror också att det hade varit lite chillare att ta ett steg tillbaka, två djupa andetag, ställa frågorna till gästen och sen, lyssna in gästen. Det är väl så de stora gör, Skavlan, Schulman, Oprah, jag vet inte vilka fler det finns. Meningen är väl att man ska ställa så jävla genomtänkta och fyndiga frågor som möjligt, med den glimten i ögat som varje person kan föra med sig, och sen låta svaret - och gästen! - stå för showen.

Lite får jag känslan här av att tjejerna vill umgås mer än att leda en show. Det var sjukt bra i radiofromat, då det ju var dem som var underhållningen, men nu tycker jag alltså att det är lite för mycket fokus på dem och lite för lite på gästen. Särskild piska till Isabella som är benägen att avbryta mitt i, oävet världens mest befriande skratt.

En annan synpunkt jag har är Tyras benägenhet att ställa en till synes någorlunda kontroversiell fråga, möjligt att det inte finns sådana i den showen men i alla fall frågor tänkta att ge något intressant svar, och även om man får intrycket av att hon kanske inte håller med svaret så kommer nästan alltid ett "precis" som ett brev på posten. Vore det inte bättre med en följdfråga? Eller ett eget påstående som går i polemik?  

Det faktum att de får "hem" gäster med enorm integritet (Katrin, Schulman, Glamourama etc) så måste det betyda att deras cred är ordentligt förankrad i bloggstockholm (och söderom, Egoina)!

Chapeau.

Vi kör frågestund nu.

Fråga vad ni vill!!

HAHA ironi. Det är ju bara jag som undrar och jag vet ju allt om mig redan. Och är det någon som vill veta något finns det ju inget jag kan avslöja.

Vilket skämt.

Huvudvärk, förkylning, jobb. Middag på Story igår. Två klunkar vin!! Förutom dem två så har jag varit "vit" i två dagar. Rekord det här året.

Får se om Valborg pajar det eller inte.

Eftersom jag suger på snygga bloggsidor och inser att layouten ser ut som en kontaktannons hos Metro så kommer här lite sköna bilder som piggar upp. Bilder från Miu Miu, Max Azria och French Connection.

Vette fan om man ska hålla på med sånt här. Jag är trött och försöker undvika en dunderförklyning. Jag blir mindre och mindre intresserad av bloggar ju mer jag ser hur dess skribenter exploateras. Kissie - försvinner inte tjusningen när man hör henne snacka på förkväll? I övrigt en intressant grej är att hon klarar av vad många har svårt för med svenska språket, nämligen att påbörja och avsluta en mening. De flesta påbörjar en mening med "asså" och sen avbryter man mitt i och säger "förstår du hur jag menar lixom" och hade man skrivit ner det hade det blivit rappakalja. Men den tog hon galant, lustigt med tanke på att hon inte är något ess på att skriva (även om det hon skriver är jävligt framgångsrikt). I alla fall så har hon sagt att man inte ska läsa henne om man är trettio så jag får väl ge mig snart. Men ser jag henne i motion picture en gång till så är det kört i alla fall.

Samma gäller Bella och Tyra, ju mer de exploateras, ju oftare jag hör deras röster, desto mer av deras charm och mystik som försvinner. I vanliga fall är det inte så, gillar man någon blir man ju bara hungrigare ju mer man får smaka (fan vad snaskigt det där lät) men i bloggvärlden tror jag det funkar annorlunda. Jag var mer besatt av Hibbs innan jag såg henne i 3D, även om det ska erkännas att jag slukade varenda program av Glamourama med stort intresse. Tvärt om är det med Jackie, henne har man sett i rörelse och då har jag inte alls samma aptit på hennes blogg, i alla fall inte av samma anledning. Så måste det vara, man läser bloggen för att lyckas få ut så mycket som möjligt av dess skribent, och får man ut för mycket i rörlig bild eller annat så försvinner den magiken.

Dagens filosoferande. Ska tillägga att jag har fått sjuk skrivkramp i händerna av att skriva detta vilket tyder på total brist på arbetsmotivation här på kontoret.